En mycket speciell dag i Nya Zeländsk historia. Waitangi avtalet är ett dokument undertecknat 1840 mellan Brittiska kronan och Maori stammarna på Nya Zealand vilket skulle gynna samarbete och samvaro emellan de två kulturerna. Missförstånd och språkförbistringar kulturerna emellan resulterade i ett domstolsfall 1975. Intressant historia, för mera detaljer rekommenderar jag och mamma Gooooogle. Hursomhelst så är denna dag en historisk dag som firas som allmän helgdag på Nya Zealand. Vi är i hjärtat av Auckland i Mission bay där för övigt mamma och pappa var på sin första dejt den 4e September 2005.

Vi är ute på brunch med goda vänner och det är en strålande dag. Jag kollar att jag inte har ludd mellan tårna - det förtar gärna mitt tjusiga intryck i min italienska prickiga klänning jag har dagen till ära.

 Dr Valerie och Dr Sharon... vilka damer och vilka vänner. Dr Val och mamma undervisade ihop när mamma bodde i Auckland. Hon är en mycket klok kvinna och fantastisk på filosofi. Naturligtvis, superb kiropraktor. Dr Sharon är mammas mentor från pediatrik kursen. Dr Sharon justerade mig och mamma när mamma var i 5e månaden med mig och jag låg och tryckte under mammas lever. Just nu bor vi ihop med Dr Sharon på hennes hotel. Sharon tog hand om mig i morse så mamma fick sova en timme extra. Vi lekte med hennes roliga gummi grejjer på golvet och jag blev filmad.

Dr Sharon undervisar i pediatrik och tyckte att jag var ett superbt undervisnings exempel på perfekt normal neurologisk utveckling. (Thihii!)

Vi fikar och äter brunch. Jag får avocado - smaskens och sen åker jag och mamma hem och sover middag. Vi är lite trötta efter våran tripp till Piha iförrgår.

På kvällen är det middag hemma hos Dr Val, hennes partner Gayle och deras hund Rocco. Mammas kollega Belinda från Brisbane är med och hennes lilla tjej Poppy. Poppy är 4 månader äldre än jag och jag blir inspirerad av att hon kan krypa och grejjer. Något att se fram emot för mig och mina föräldrar helt klart.

Dr Sharon bor i USA så vi ser till att kramas mycket, ofta och länge för när hon åker hem till sig på Tisadag tar det ända tills december innan vi får kramas igen.

Ohhh vilken spännande och historisk dag för mig.

Kramis/F

Jag och Mamma har åkt över till Nya Zeeland för att hälsa på gamla vänner till mamma, vilka nu är mina vänner också.

Pappa är hemma och jobbar, men passar på att tillbringa långhelgen 6-9 Feb i Snowy Mountains tillsammans med kompis och kollega Benny!

Dom åker till en liten trött by med namn "Adaminaby" vilket ligger cirka 40 mil söder om Sydney, vid foten av de Australiensiska Bergen (Snowy mountains) och perfekt beläget kring de kända fiskevattnen, Eucumbene och Murrunbidge River samt Lake Eucumbene.

Den här dagboken kommer enbart att handla om pappa och Bennys fiskeupplevelser, men jag kan flinka in att jag har upptäckt att Avacado är en klart underskattat smak, men nu ... över till farsan.

Vi sticker efter lunch på Fredagen eftersom vi har en drygt 5 timmar lång bilresa framför oss. Oj oj oj vad skojdet skall bli. Det har dock varit mycket mycket varmt de senaste veckorna vilket får öringen att gå på djupet och troligtvis göra fisket onödigt svårt.

Utifall fisket visar sig omöjligt, samt det faktum att man uppskattar värme upp emot 40 grader, laddar vi av säkerhetsskäl upp med extra mycket vätska. Detta är en bild ifrån kylskåpet vi fyllt upp efter ankomsten i Adaminaby, Alpine Caravan Park. Lägg märke till att vi har packat in en Nektarin på översta hyllan!!!!

Alpine Caravan Park drivs av Lasse och hans fru Jan.

Lasse är svensk och kom till Australien redan 1982.

Flugfiskeintresserad som han också är får vi självklart många tips var fisket kan vara som bäst för dagen. Tyvärr kräver många platser 4hjuls drift vilket inte Toyotan tycker om. Det finns dock 3 platser inom området som vi kan komma åt med "vanlig svensson bil"

Efter incheckning byter vi snabbt om i "fiskeuniform" och beger oss upp till en plats längs Eucumbene River, strax efter Gang Gang Creek.

Förra gången jag var här uppe fick jag en mycket fin Regnbåge på strax under kilot så fisk finns det ... problemet  är ... fånga dom j...a.

Vi är i en gigantisk nationalpark och vildmarken är underbar.

Vadarna måste vara på för jämnan av den primära anledningen orm.

Eftersom dessa ormar ligger på topp 5 listan av giftigaste ormarna i världen gör man klokt i att stampa i marken och titta vart man sätter fötterna trots att dom troligtvis inte skulle klara av att bita igenom.... troligtvis inte.

Förutom orm finns det en andra härliga djur i området.

Här är ett Womat bo och det är tydligt att man har fest ... ja det är ju trots allt Fredag kväll.

 Ett annat mycket vanligt och nyfiket djur i området ....

I en fors, taget på torrfluga (Parachute Adams) tar jag en medel regnbåge till stor lättnad.  Underbara täckningar!  

Den väger in cirka 450 gram och vi röker den på kvällen när vi återvänt till stugan. Det blir den enda fisken för dagen (kvällen) men vi klagar inte.

Här slutar Fredagen den 6:e Februari.

En lång resa och verkligen en bonus med fisk redan första dagen!

Gonatt... vi ses imorgon