Vi ska ut och flyga IGEN!

Mamma och jag skall flyga till Melbourne och träffa nonna Sharon från USA. VI har ju inte sett henne sedan strax före förra julen så vi är jätte trissade.

Det är mindre trissande att kliva upp 4.15 på morgonen, fast på 2 minuter har jag bytt pyjamas byxor mot shorts, pussat pappa hej då, satt mig med Pegasus och hästväskan i bilstolen och pratar non stop med mamma.

"Freya checking in" säger jag så fort vi kommer in i avgångshallen. På bilden överst talar jag om för flickan vid incheckningen att det är min bilstol hon sätter klisterlappar på!

Jag var jätteduktig och ställde Pegasus på bandet men han får flyga med i kabinen... Det var ju bra.

Och  när vi är incheckade springer jag bort och säger "Godmorgon flygplanen, hovit gott? Mamma, den här flyger vi"

VI hinner med fruktsallad och kaffe innan det är dags att kliva pá.

Fin fönsterplats till mig och pegasus. Jag älskar att flyga, det är så jätteskojjigt.

Den här flighten är fantastiskt för den är precis lagom. En timme är perfekt. Det hinner aldrig bli ett sånt där läge när man känner att det är dags att kliva av innan vi har landat lixsom.

Från 28 grader varmt i Sydney med väderprognoser på 40 grader plus för den här helgen, landar vi i 22 grader och dugg regn. Svalt och skönt tycker mamma och jag.

Jag får springa massor efter ett mindre drama där mamma upptäcker att hon lämnat sin telefon i stolsfickan framför sig. Tydligen var planet precis på väg till Cairns när gate personalen stormade ombord och fick ut den. Tänk vilken tur att mamma kom på att den låg där innan planet lyfte..

VI hämtar en vit hyrbil och åker in till stan. Mamma har lovat att jag ska få klappa hästar. Inne i stan?? Jag är lite skeptisk faktiskt.

Korv och hips till lunch!!

Viktig Shopping i choklad affären!!

Efter en tupplur i bilstolen och mumsig lunch på en liten restaurang i det där lilla trånga kvarteret med gränder där Haigh´s choklad affär ligger, får jag en choklad glass. Den är faktiskt så stor (eller så är jag så mätt från lunchen) att jag bara orkar äta hälften.

Men nu är ju frágan vart de utlovade hästarna tagit vägen.

Mammans överraskning:

"TITTA HÄCKHÄSTAR" (skäckhästar) skriker Freya när vi har lekt i en kvart pá hörnet i den med kusken avtalade korsningen. Ekipaget kommer som jag lyckades beställa efter intensivt letade pá gator och torg och till slut googlade fram.

Melbourne har en gammal lag som tilláter hästar inne i city. Det visar sig att de inte kommer in förrän tidig eftermiddag till staden. Det förklarar ju kanske varför inga hästar hittades klockan 10 pá morgonen av den fokuserade mamman som körde upp och ner pá Swanson street med en sovande Freya i baksätet febrilt letandes häst och vagn till dottern.

Ett löfte är ett löfte och 4 telefonsamtal senare har vi en häst och vagn bokade till klockan tvá.

Att det sedan blir skäckar är den optimala universala manifestationen (eller lyckträffen som mánga skulle säga) och dottern är lyrisk. (Skäckar är det finaste som finns tycker Freya)

Mamman pá gränsen till tárar av glädje (och stress över priset ;) ). Freya klappar och gosar med skäckarna och kliver världsvant in i vagnen, som om det här transportmedlet används varje dag.

En halvtimmestur upp för Lonsdale Street blir det. Freya sitter alldeles tyst hela tiden. Háller mig i handen och vinkar till folk pá gatorna och ute serveringarna som vi travar förbi. En sán där "once in a lifetime stund". Vi njuter och myser och det klapprar sá fint om skäckhästarna och vagnen knarrar trevligt.

Freya säger efter en stund "Häckhästarna fölla me huset kanan!!"

I den stunden inság jag vilken rockstjärne status man har som förälder till en tvááring. Hon betvivlar inte en sekund att hennes mamma helt enkelt köpt hela ekipaget till henna och att de skulle fôlja med oss hem.

En temporär boost för mamman. "Tänk att dottern tror att jag kan fixxa sádana saker". Och sekunden efter kommer paniken "Himmel och plättar, hur förklarar jag för henne att ekipaget bara är várt i 30 futtiga minuter?"

Pá Freyas kloka vis tar hon det med lugn att de var vára i 30 minuter och att hästarna och vagnen inte fár plats pá planet hem till huset kanan.

Vi tackar hästarna och kusken och tar en tur till parken pá vägen mot flygplatsen igen. Nonna Sharon är sen frán Auckland där hon väntat hela eftermiddagen. Tydligen har regnen i Melbourne under natten, efterdyningarn frán cyklonen Yasi, skapat förseningar.

VI har fyllt dagen med allt sánt som man blir glad av sá lite väntan gör oss ingenting. Yarra floden är pá bristningsgränsen och vattenpölarna i parken är stora och hoppvänliga.

Till slut fár vi nonna Sharon i bilen och kör söderut till Mornington penninsula och Sorrento där vi har fátt lána ett hus att hänga i. Spännande dag imorgon helt klart.

Freya och mamma - kuskandes i Melbourne