Så har då hemestern tagit slut kan man säga.  

I morse blev allt så himlans sorgligt  när mamma började plocka ihop alla sakerna igen. Vulkanutbrottet som jag hoppades skulle förlänga vår semster, ser ut att ha lugnat ner sig och alla flighter till Sydney verkar hålla tiden. Suck!

Gårdagen bjöd på solsken,     värme och himmning i poolen. Jag fick bra kläm på simring och armpuffar - vilken höjdare. Himmade på djupt vatten utan mamma och pappa...nästan.     

Idag har det vart svalt och mulet. I skrivande stund har regnet strilat ner i en timme efter flera timmar av korta åsk mullranden i fjärran. Då det mullrar rider jag och svarta hästen i full fart in i huset och lägger oss på madrassen. Mamma säger att åskan inte får komma in i huset. Skönt, den är bra mullrig den där åskan emellanåt.

Mamma och jag har dock himmat i poolen på morgonen, tagit en dust med kuddarna och sen har jag fått vidareutveckla min kreativitet med stenar och nagellack som mamma introducerade i går. (Vad gör mammor när allt rit papper är slut och målarböckerna fullskapade?)

Badrummen här på huset på semestern har nämligen fina stenar på golven istället för golvbrunnar.Himla fiffigt, och den kreativa mångfalden är oändlig när jag kommer igång.

Mamma donerar det vita och det rosa nagellacket och jag målar stenar hur länge som helt. De blir jättefina och jag är supernöjd- och stolt! Mamma och pappa också.

Mamma och pappa får massage idag av samma massös som kom häromdagen. De turas om att ligger under en sarong och mumla och grymta ohörbara positiva saker. Jag målar lite mera stenar och sen är det dags att ta en runda i gräset med käpphästen.

Nudlar och korv till lunch, ser fram emot att komma hem och äta jordgubbar och chokladglass faktiskt. Mamma och pappa kommer nog sakna det här med att ha en kock.

Snart går nudel gonggongen och sen bär det av till Denpasar och det stora, stora, stora, stora vita hygpanet (som gissningsvis är rött), som tar oss hem till huset vid kanan och bageriet. Kanske inte blir så tokigt att fara hem ändå.... Kan nog impa på Kelly att jag har förfinat mina simfärdigehter. Jo, det blir nog bra. Och så kan mamma och pappa jobba ihop lite mera pengar så vi kan åka på hemester snart igen.

Freysan - världsvan resenär